Jobbigt

Mitt hjärta har haft totalt spel sen 08.30. Börjar bli riktigt jobbigt nu. Det slår inte snabbt, men slag uteblir ca var fjärde sekund och så slår det trippelt ca var tionde sekund. Mår illa också och yr. Ska jag prata med någon?

upp och ner, vardagsthings | | En kommentar |

En tung filt över kroppen

Jag vet inte om jag ska skriva och blogga "bara för att".

Jag har det tungt just nu och skrev ett mail till chefen att jag för tillfället tar det något lugnare. Det tog emot.

Egentligen är det inget särskilt, just något speciellt att peka ut som orsak, utan jag har en tung filt över mig. Ungefär. En trött och utkörd kropp. Och med det ett trött huvud. Jag vill mest bara vila.
Möte med träningscenter och PT inbokat på fredag. Det lär väl bli avbokat.
Jag var ju på Endokrin i fredags. Läkaren, som jag aldrig träffat, var oerhört grundlig och professionell. Vi pratade över en timme! Det är LÅNG tid! En kan vara glad om en får femton minuter på mottagningstid. Värden var inte bra. Magnetröntgen inom två månader, fortsatt utredning med prover och mediciner. Min kropp är inte pigg alls och det vet jag. Snarare är jag sjuk. Fast sjuk... om en ska kalla sig "sjuk", det gör en väl bara om en kan bli "frisk"? Om en inte kan bli frisk då?

Hur mycket och lite- förståelse

Jag är trött. Riktigt trött.

Vissa dagar orkar jag mer, vissa dagar inget alls. Jag har svårt att förstå mig själv när jag ena dagen går en promenad på en halvmil för att dagen efter inte kunna stå upp och borsta tänderna och har svår värk. Hur jag nästan dagligen använder mig av mentalt våld, tvång och giftiga doser koffein bara för att klä på mig och diska och jobba. All kraft, allt våld, alla tabletterna som krävs för att försöka fungera, men ändå inte lyckas. Hur jag vill skrika ibland när värken och tröttheten härjar, hur lite det syns och hur lite jag kan påverka själv. Hur jag vill be om ursäkt när jag utåt sett verkar fungera och bitvis träna, men egentligen inte orkar. Hur min vilja flyttar mig, inte musklerna, hur ont det gör, hur kroppen skriker. Hur tårarna ibland vill rinna, hur min syn försvinner, hur immunförsvaret kämpar, hur ämnen i kroppen inte tas upp, hur värken spökar, hur kroppen går sönder stadigt, hur kroppen kämpar, hur trött jag är och hur mycket jag vill, men hur lite jag faktiskt klarar. Och hur många sjukhusbesök som krävs, hur mycket vilja, hur mycket av min totala energi som går åt  och hur lite förståelse det finns.
Ja. Det var det.

Upp