Jag går själv

Hihi ev jobb på G! Jag hade anmält intresse för ett projekt i en stor organisation, ABF. egentligen var det inte jobbet de var ute med som jag sökte, utan jag berättade lite om mig själv och skrev att jag kanske kan bidra på andra sätt. Sen glömde jag bort det lite efter allt jobbigt med uppsägning och den karusellen. 
 Och nyss ringde en kvinna och de var intresserade av mig på andra håll i organisationen! Så jag ska dit och bli intervjuad på tisdag! Oj..! Det är ett jättespännande projekt de söker folk till och jag villvillvill!

I tre dygn efter oförberett besked om uppsägning var jag i destruktiv chock, det var extremt. Sen öppnades ögonen lite, jag hade ju föreläsningarna. Så borstade av kläderna sen och började titta mig omkring och lite halvt försöka resa mig och gå. Kollade på möjligheter, sökte jobbb, haltade, jobbade med föreläsning, försökte överleva. Det går. Det gick. 
Jag kan gå själv! För någon gångs skull är jag aktiv i vändning i mitt liv- själv. Jag har inga handläggare som föreslår jobb eller åtgärder, eller sjukhus som försöker magpumpa och ge liv eller psykiatri som låser in eller förmanar. Jag är hemma, jag jobbar, jag tar ansvar och jag kan. Det är inte 2010 nu. Jag står bra själv.
Det går!!!!!!
Jag kan leva på många sätt. Jag känner nu att jag går själv. Jag har föreläsningarna, Växjö kommun, nu det med ABF, och ansökning som gått vidare på Willys. 
Jag vägrar ligga för länge.

(null)






Storheten

Det fantastiska hemma just nu. Det som lindrar och lugnar. Det som omsluter, mildrar och värmer; värmetäcket. Hur ångest kan bli mindre, hur kramad och omfamnad av mjuk värme man blir och vad det gör för en orolig själ. Jag kan inte beskriva storheten i värmetäcket i ord.
Tack.


(null)




Sist

Jag satt och försökte få i mig en falafel-rulle i onsdags 10/1 kl. 12.45. Den växte i munnen. Kändes ond. Något slog mig i magen gång på gång.  och jag la all kraft på att hålla tillbaka tårarna. Efter det blev jag rädd. Vill inte. Orkar inte. Vågar inte. Nej. Inte nånting.
Upp