Reaktion

- Vad fan!?! en blinkande julgran? Vad tänker du med egentligen?/ Happy reagerar på blinkande gran i äkta billig plast.
(null)



Jag har legat i stort sett  hela dagen. Har hög feber och är inte speciellt kaxig. Mamma skulle komma förbi med lite mat hon skulle handla åt mig och det uppskattas alltid! Liksom, när en är sjuk och jag vill inte orkar gå handla mat är det guld värt.

Den antibiotikan jag äter är knepig? Tas fastande 1 timme före mat eller 2 timmar efter mat. Tre gånger om dagen. Men jag har en tendens till att småäta och inte äta någonting på 3 timmar liksom?

Att både ha ångest och jobba

När en vaknar och den där frieheten, glömskan första sekunderna. Ingen oro, inget ont, inga tankar eller känslor. Bara vara.
Sen kommer allt översköljande. Och jag är tillbaka i mitt liv med ett slag.
Det är tufft nu. Jag vet inte hur jag ska förklara, helt ärligt, då detta är min officiella blogg och mitt ansikte utåt i mitt jobb. Ingen lysande idé att måla den svart. Samtidigt vill jag visa att mitt liv varierar, precis som de flesta andras. Jag vill skriva om glädje, såklart, men finns glädje -finns sorg. Finns lycka, finns smärta. Finns framgång, finns det svårigheter. Det är nog väldigt få som går genom livet enbart lyckliga och helt utan smärta och svårigheter. På något sätt vill jag tala om det mesta i ett liv och det innebär ju ett brett register känslor. 

Mina uppdragsgivare bör veta att det går att föreläsa med ångest inuti. Det går att utbilda med rädsla i huvudet. Det går att handleda med klump i magen. Det går att jobba för det mesta. Vad vi känner är inte alltid detsamma vad vi gör och klarar. Många lyckas kombinera det ena med det andra. Det är bara det att vi sällan på frukostrasten med jobbkompisar och chefer säger att vi grät oss till sömns eller inte kunde sova på grund av oro. Eller att vi har ont i magen av rädsla och sörjer något och känner oss ensamma.

Så det är dags att vi pratar med varandra!
 .Jag tänker inte censurera speciellt mycket. This is it.




Nu ska jag jobba med kommande utbildningsdag. Med klump i magen.
(null)





Att orka i kaos

Hade det varit för några år sedan hade jag struntat i jobbet på Sip och min föreläsning och handledning när jag mår så här dåligt och det är så illa ställt. Hade nog bara lagt av. Krupit ihop. Förstörd, gett upp.

Jag har krupit ihop, jag känner mig otroligt ledsen. Men.

 Jag har ett uppdrag imorgon på morgonen i Växjö med kommunen, jag ska hålla en utbildning för socionomer och handläggare. Ja och jag tänker göra det. I och med att jag aldrig jobbat med dom människorna tidigare och det är en relativt ny situation för mig som kräver mycket arbete, så hade jag lätt avstyrt pga allt som är. Och blir. Oron och rädslan. Orka med, våga, satsa. Avstå.

Men

jag tänker gå på mötet imorgon i Växjö. Jag tänker inte falla allt för mycket utan jag vill göra mitt uppdrag. Jobbet är bland det bästa jag har, jag vill hålla fast vid det, det är mitt allt. Någonting som är friskt mitt i alla jäkla sjukdomar. 


Ringde endokrin och jag har fått telefontid med dem på måndag. 


Jag bryter ihop lite

men jag måste orka ändå 

så jag reser mig.

Igen

(null)



Upp