Förhålla sig till gammalt

Det där med historia, nu, jag pratar om mig och mitt liv. Vissa perioder mår jag bättre, vissa sämre. Och när det gäller måendet påverkar det oerhört mycket kring saker i min uppväxt och min inställning till den,  När jag började min resa som föreläsare upplevde och mindes jag svåra grejer från min uppväxt. Och nu ser jag dem inte särskilt jobbiga, bara ett konstaterande. Hänt har hänt, det är hur jag minns och känns som räknas. Det är en befrielse att nu kunna ärligt säga "jag hade det rätt bra" om samma saker som förr gjorde ont. Det är precis likadana situationer och händelser som  kan ses på så otroligt olika sätt. Att bli vän med mitt liv och tidigare år gör mig lugn. När jag föreläser tar jag ibland upp min historia men den gör inte ont på så sätt som den gjorde förr. Distans och acceptera är såå viktigt.
Det jag vill säga är att saker som har hänt och varit förändrar aldrig sig. Däremot kan en själv välja inställning och hur en ser på den. Det är där det ligger egenansvar och aktiva val. Historian kan du inte ändra på, men du kan välja inställning och förhållningssätt.
Att för mig nu föreläsa och säga att jag hade det rätt bra lyfte en tyngd från mig som jag burit på,
(null)


Djupt tacksam

Okej. Hur ska jag summera karusellen som varit. Minnen är bara fragment och inte hela. Tarmvred. Inre blödning. Lungkollaps, blåljus och sirener med ambulans, lunginflammation och minus sju kilo vätska.
 Jag har inte orkat vara social men är oändligt tacksam för alla runt mig, från norr till söder, från väntade och oväntade och även okända, som på olika sätt finns. För man kan finnas på många sätt. Ett hjärta på Facebook, peppkommentarer, stöd, och människor med civilkurage och hjärtan. Djupt tacksam över er.
(null)

Du vinner inte det kriget

Jag vacklar ibland, snubblar, kanske faller men jag stannar inte liggandes. Min kropp är i förfall, jag orkar och vill mer än min kropp. Och ärligt; jag har ändå trots allt en jedrans stark kropp som fortfarande finns efter alla år av misshandel. Så ja- tack för att jag fortfarande vandrar på mina ben!
 Även om jag snavar, trampar snett och ramlar så vill fortsätta min resa. Vet inte om jag ska skriva "fortsätta min kamp" för jag vill inte ägna mitt liv åt  "kamp". Jag tänker inte leva enbart för att strida. Det går inte förklara krig mot tiden och livet, för du vinner inte den kampen. Istället för att föra en kamp och kriga, försöker jag hitta det fina i livet. Livet är inte en sak du vinner. Lev det istället, du har det nu, fyll det till max av saker du uppskattar! Njut av det nu när du får ha det. Välj dina strider. 
Anna Kååver skrev boken "Att leva ett liv, inte vinna ett krig"
Så är det. Att bli vän med motståndare gör att du går hel.



(null)


Upp