Förhålla sig till gammalt

Det där med historia, nu, jag pratar om mig och mitt liv. Vissa perioder mår jag bättre, vissa sämre. Och när det gäller måendet påverkar det oerhört mycket kring saker i min uppväxt och min inställning till den,  När jag började min resa som föreläsare upplevde och mindes jag svåra grejer från min uppväxt. Och nu ser jag dem inte särskilt jobbiga, bara ett konstaterande. Hänt har hänt, det är hur jag minns och känns som räknas. Det är en befrielse att nu kunna ärligt säga "jag hade det rätt bra" om samma saker som förr gjorde ont. Det är precis likadana situationer och händelser som  kan ses på så otroligt olika sätt. Att bli vän med mitt liv och tidigare år gör mig lugn. När jag föreläser tar jag ibland upp min historia men den gör inte ont på så sätt som den gjorde förr. Distans och acceptera är såå viktigt.
Det jag vill säga är att saker som har hänt och varit förändrar aldrig sig. Däremot kan en själv välja inställning och hur en ser på den. Det är där det ligger egenansvar och aktiva val. Historian kan du inte ändra på, men du kan välja inställning och förhållningssätt.
Att för mig nu föreläsa och säga att jag hade det rätt bra lyfte en tyngd från mig som jag burit på,
(null)


Djupt tacksam

Okej. Hur ska jag summera karusellen som varit. Minnen är bara fragment och inte hela. Tarmvred. Inre blödning. Lungkollaps, blåljus och sirener med ambulans, lunginflammation och minus sju kilo vätska.
 Jag har inte orkat vara social men är oändligt tacksam för alla runt mig, från norr till söder, från väntade och oväntade och även okända, som på olika sätt finns. För man kan finnas på många sätt. Ett hjärta på Facebook, peppkommentarer, stöd, och människor med civilkurage och hjärtan. Djupt tacksam över er.
(null)

Vill ju jobba

På något sätt hamnade jag först på vårdcentralen, sen akuten och tillsist avd 5. Jag vet inte vad felet är och vården vet det inte heller.  (null)

Det var en arbetsterapeut och sjukgymnast hos mig och hon undrade om jag inte behöver mer hjälp hemma. De erbjöd sig att kontakta kommunen. Vet inte hur de visste och hur de kan se men mina tårar rann när jag berättade att jag är så slut ibland att jag inte orkar stå upp när jag borstar mina tänder. Att jag bitvis är fånge i mitt hem.
 Den matematiken är svår med tanke på att jag driver eget förtetag där jag åker runt på konsulttjänster. All denna styrka som krävs. Allt våld. Allt tvång. Men jobbet är mitt allt, där glömmer jag sjukdomar , värk och trötthet. Fullt fokuserad på framförandet går det iinte må piss. När jag jobbar är jag glad!
Nu är jag så hes att jag inte kan prata och har nästa föreläsning på tisdag 22/5 inför mycket personal inom daglig verksamhet i Växjö kommun. Vi kommer hålla till ute i naturen och där kan jag bara drömma om datorer och skärmar. Får stå där med papper...? I alla fall känns uppdraget grymt kul för jag har fått sådan inspiration! Vill ösa positivitet, glädje, att personalen är viktiga var och en och vilka stordåd de kan uträtta. Riktigt få igång gänget! Tänk:väckelsemöte. Ska bli skoj! Kul med för personalen att göra annat än kubb. Tjohej, dansa i skogen 



Upp