VildaMatilda

Välkommen hem till mig! VildaMatilda, i Alvesta men är Socialentreprenör överallt med motto: Min historia förändrar framtiden. Som skapare av bloggen är tanken att bjuda på glimtar i mitt liv, som en fika vid mitt köksbord, vänner emellan. Med respekt därefter. Glimtarna kan göras större, så tveka inte att höra av dig! Föreningen, handledning, skolan, allmänheten, arbetsgruppen, familjer, inspiration, ATP.. .Anonyma kommentarer tas ej omhand. För kontakt med mig, om du är intresserad av vad jag har att erbjuda som influencer? vildamatildasjobb@gmail.com

Orättvis vård

 Vill ni höra mer av när jag föreläser?
-skicka mail



Till viss realistisk del förstår jag varför vården inte lägger ner en massa resurser på självskador patienter. Men det gör mig också även arg och besviken för jag har varit en av patienterna och har fortfarande väldiga problem för att man inte satsade resurser på att laga mig när jag gjort mig illa. Mina händer och fingrar är svårt skadade för att de inte skickade mig till handkirurgen när senor och nerver var av,’. Istället tog akuten någon slumpmässigt vald lokal läkare till att tråckla ihop mig utan ambitionen om att det någon gång skulle komma en tid då jag skulle behöva bra funktion i händerna. Jag antar att de såg mig som hopplös, vårdkrävande, resursslukare och kronisk. Inte som en ung tjej med ett helt liv framför sig. 
Vården är verkligen inte lika för alla
-och ledset förstår jag varför. Ingen trodde jag skulle överleva mig själv. Än mindre få arbete och använda händer och fingrar till tecken. 
Det känns ungefär som om de inte skulle ge patienter med hjärtinfarkt bästa möjliga vård eftersom det ofta beror på osunda vanor och ohälsosam livsstil. 




Taggar: aldrigensam, psynligt;
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Amanda CL
skriven :

jag förstår verkligen vad du menar!
Jag känner också att den somatiska vården liksom "tröttnade/gav upp" pga mina självskador och sen höll jag på att dö av komplikationer som kom när jag hade slutat skada mig och jag kan också förstå att de egentligen inte kunde göra jätte mycket för att min kropp var i för dåligt skick. Men nu blir jag less på att vården inte verkar tycka att det är "viktigt" att jag ska få vara somatiskt frisk bara för att jag TIDIGARE har skadat mig och för att jag har psykiska diagnoser. (jag kan över och feltolka dem är rätt bra på det men de ger mig en sån känsla och jag borde inte behöva känna så tycker jag)

kramar

2 Anonym
skriven :

Fast att jämnföra en person som får en hjärtinfarkt och en person som kommer åter flera gånger för skadat sig själv är väl inte realistiskt? Klart som lägger resurserna på den personen som har varit i olycka först än på den som uppprepade gånger skadar och skär av sina senor själv. Hur hade ni tänkt om ni var läkare själva?

3 Stine Ninnesdotter
skriven :

Självskador är som alla andra skador konsekvens av något - vi är sjuka och har rätt till vård. SJälvskadorna är ett symtom på en mycket svår funktionsnedsättning och/eller psykisk störning.
Jag har inte svårt att se likheten med hjärtinfarkt eller lungcancer. Eller andra sjukdomar som kan bero delvis på livsstil.
Vi har rätt till vård, omsorg och det lika mycket som alla andra!