VildaMatilda

Välkommen hem till mig! VildaMatilda, i Alvesta men är Socialentreprenör överallt med motto: Min historia förändrar framtiden. Som skapare av bloggen är tanken att bjuda på glimtar i mitt liv, som en fika vid mitt köksbord, vänner emellan. Med respekt därefter. Glimtarna kan göras större, så tveka inte att höra av dig! Föreningen, handledning, skolan, allmänheten, arbetsgruppen, familjer, inspiration, ATP.. .Anonyma kommentarer tas ej omhand. För kontakt med mig, om du är intresserad av vad jag har att erbjuda som influencer? vildamatildasjobb@gmail.com

Jag lär mig av att kunna

Det med konsekvenser och kognitiva svårigheter som Autism och ADHD (np) fungerar inte som hos standard vuxna. Barn lär sig bara genom att klara något och börjar lära sig av misslyckande någon gång 12-16 års ålder. Barn lär sig av att lyckas. En del med tex np lär sig aldrig genom misslyckande och gör därför samma fel om och om igen. Det innebär att personen inte kan få överblick över en situation och inte se orsak och verkan och de konsekvenser som följer.  Vid en affekt kan inte personer med np veta före handling varför och hur. De gjorde och ska göra. Ofta kommer en förklaring om varför först efteråt. Det krävs i förväg att veta vad som händer "efter" så att man kan förutse konsekvenser.

Jag hade inte en aning om något "efter" före jag började med medicin mot ADHD. Jag agerade impulsivt i den mån att mina tankar gick:
"Hur ska jag skada mig nästa gång? Nu!"
Och så skred jag till handling. Explosionen när jag fick olika straff (konsekvenser) efter jag misskött mig, var enorm vid varje tillfälle. Före skadan tänkte jag aldrig på vad som skulle hända efteråt och blev därför lika upprörd varje gång.  Sammanhanget hängde inte riktigt ihop.
Psykiatrin domineras av ett konsekvens-tänk och det innebär att de tycker patienter ska lära sig av misslyckanden och förstå följder. Fel. En människa som inte lär sig av att misslyckas gör garanterat samma fel om och om igen, trots konsekvenser. Konsekvenserna gör i det fallet mer skada än nytta, då de skapar känslokaos och krig. Något vilket ofta slutar i sämre läge än där man började. Det blir krig mellan personal och patient och ingen lyckas och inget blir bättre.
Börjar man däremot uppmuntra bra beteenden och förstärka dem blir det de som kommer dominera och växa sig stora. En människa som lyckas vill göra det igen!

I praktiken innebar det, starkt draget; att mina dåliga beteenden straffades inte (då uteblev krig och explosion) men när jag gjorde något bra hyllades det till skyarna -och då ville jag ju göra ännu mer bra saker! Enkelt sagt. Det var en svår början, för jag hade i princip bara en mängd dåliga beteenden så dom som skulle uppmärksammas var svåra och hitta. Men med is i magen och tålamod hos personalen vände vi på båten. Jag lärde mig av att känna att jag kunde. Jag ville lyckas när jag visste hur jag skulle göra.

Summa: människor med np lär sig inte av misslyckanden. Berätta istället när vi gör något bra. Då blir det ännu mer. För ett misslyckande är ofta femtio likadana trots konsekvenser. Konsekvenserna trappar bara upp det destruktiva, det lär ingenting.


(null)


Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Jag har en np diagnos och jag lär mig ständigt av mina misslyckanden.

2 Anonym
skriven :

Jag med en np diagnos lär mig alltid hela tiden. Spciellt om jag misslyckats med något. Då ser jag att mer nogrann planering krävs, samt också utvärdering. Är oerhört pedantisk och målmedveten. Så jag känner inte igen mig riktigt. För jag kan se utanför och konsekvenserna av mina handlingar.

Svar: Det är superbt att det funkar för dig. Jag var nog för generaliserande och svartvit men skrev om np i form av ”standard” sen är alla individer. Jag har lärt mig av misstag också men det går inte riktigt lika snabbt som hos vanliga, även om jag kan
Matilda Skog

3 Anonym
skriven :

Jag med en np diagnos lär mig alltid hela tiden. Spciellt om jag misslyckats med något. Då ser jag att mer nogrann planering krävs, samt också utvärdering. Är oerhört pedantisk och målmedveten. Så jag känner inte igen mig riktigt. För jag kan se utanför och konsekvenserna av mina handlingar.