Inte så central

Ibland kan man undra vad som är viktigt. Igår på föreläsningen sa jag precis i slutet att jag är gravt synskadad, går med vit käpp och kommer att bli blind. Det gick ett "oooh" i publiken och jag blev lite förvånad. Det är så självklart för mig och en del av mig själv jag inte jämt låter dominera. Fakta; föreläsningen handlade inte om att jag ser dåligt och det är inte alltid ett hinder. Synskadan behöver inte hindra mig från att jobba för den är inte alltid så viktig och central. Ibland glömmer jag den till och med, Och min syn hindrar mig inte från att föreläsa om lågaffektivt bemötande, det kan bara göra det något krångligare men spelade just då ingen större roll.
Upp