Tack för operationen

Såhär dags för två år sedan låg jag nyopererad på intensiven. Opererades 8/3 -16. En operation som räddade mitt liv. Jag höll på att svälta ihjäl. Det gick inte att äta, jag var gravt undernärd och underviktig och det fanns alternativ; låt henne dö. Lägg inte mer pengar och tid på henne. För allas skull.
Ja det kunde vara så. Jag krävde högintensiv vård, det var bara problem kring mig. Rätt hopplöst. Men dr. R. Johansson hade blivit vald som samordnande kring mig. (null)

t Han hade gått igenom min tjocka journal och verkar inte ha dömt mig, verkade tycka att jag var värd att lägga ännu mer resurser på, och beslutade att erbjuda mig en re-operation. På vinst eller död. En operation var enda chansen för mig att överleva. Men operation var inte en säkerhet. Varesig för liv eller mindre vårdkrävande framtid. Dr. Johansson gav mig en chans till. En chans att leva. Börja leva. De hade lätt kunnat se mig gå bort. Jag hade trott det, jag kostade sjukvården enorma resurser och skulle nog inte bli bra trots operation.
Men.
Nu lever jag. Normalviktig, inte så vårdkrävande som förr och jag deltar i samhället, lycklig över att jag fick finnnas lvar.

Upp