Detta är eftermiddage

Långfredagens eftermiddag ägnas åt jourläkare. Min urinvägsinfektion vill inte gå om så ska dit vid 16.00. Mindre kul särskilt eftersom jag inte kan boka hemresa och riskerar att sitta på vårdcentralen och vänta ett par timmar på bil hem. Ueeej, skojigt. Viss oro finns också för att hitta. Seende förstår inte den osäkerheten och därmed rädslan som gör att det tar emot att gå till okända platser. Okej, kanske inte för alla synskadade men jag är känslig. Jourläkarcentralen har flyttat och jag har aldrig varit där. Finns en massa svåra moment; hitta ingång, är det direkt innanför dörren, är det reception? Kölappar? Hur visas det att det är min tur? Var är väntrum och toa? Ropar dom upp mig? Och ropar dom så jag ser vart den som ropar är? 
Naturligtvis löser det sig oftast, och jag har ju min vita käpp som berättar att jag är synskadad och kan behöva hjälp. Dessutom bad jag att Taxichaffören skulle hjälpa mig in och inte bara släppa av mig på en parkeringsplats jag inte vet vart den ligger. Många saker som kan vara motiga och göra att jag gärna avstår. Behöver inte mer spänning än vad jag redan har, liksom.

Sprang till Willys och köpte smågodis i försök till tröst. Nu när jag ser godiset ser jag att jag verkligen inte kan vara varesej muslim eller vego. Varför? Bara gelatin, inte minsta lilla choklad. Men gott är det!
(null)


syn & hörsel, upp och ner, vardagsliv | |
Upp