Rädslor

Jag anser att man inte i detalj ska prata självskador men nu måste det nämnas så det går att förstå hur jag känner nu.

Förr svalde jag grejer. Pennor, knivar, skedar, ja det mesta. Då tyckte jag inte var något obehagligt men just paniken jag hade när jag svalde. Våldet och känsla av fel. Det har lämnat spår.
En del läsare vet kanske om att jag bitvis har svårt att äta för jag känner sånt obehag när jag försöker svälja. Jag tycker inte om att ha något i munnen och har i princip fobi kopplat till mun och svalg. Ibland är det bättre, då går det att äta, men ibland bryter det. Dessutom har panikångest hos mig yttrat sig genom känslan av tungan växer och jag inte kan svälja,  många gånger stod jag ovanför handfat och lät saliven rinna ut. Svälja gick inte. Starkt förknippat med skräck.
Och fobin som har med mun, svalg, hals gör att jag vägrar undersökning där dom går ner via halsen, som bronkoskopi och gastroskopi. Då får dom söva mig, inget annat är tänkbart.
Tänderna och tandläkare är också känsligt. Klarar pga fobin inte av att få hål lagade och tänder utdragna. Det är narkos då också. 
Jag provade ut bettskena att ha nattetid men fick fullständig panik att ha den is munnen. Fjantigt men mina sväljproblem ÄR verkligen problem!
Var hos tandläkare nyss och det blir narkos. Sover jag får man inom sjukvården göra precis vad dom vill med mig!


(null)



Upp