Leva med mord

Det är helt galet vilken värld jag och många unga tjejer med mig, levt i på rättspsyk. Då, 2003, 2006 pch 2008 var världsbilden annorlunda. Jag vårdades ostraffat tillsammans med grovt kriminella och mycket svårt sjuka. Det var vardag med brottslingar och vad de gjort för att få dom. Jag måste ta ett exempel:
Jag och några till på kliniken åkte bil till aktiveringen. Det var en jätte trevlig man med väldigt fina skor och alltid nystruken skjorta och han frågade om inte jag hade frigång. Jo så det har jag, vad sitter du fast för?
-Jag har mördat min pappa
-Aha var han elak eller så?
-Nej han var en mycket fin man. Jag hade fått en psykos på grund av droger och dödade honom. Nu har jag förlorat hela min släkt. Det var inte bara det att min pappa dog. Ingen vill ha kontakt med mig efter jag mördade honom. Och det förstår jag.


Jag såg en avgrund i den unge mannens ögon. Naturligtvis fördömde jag rätten att beröva någons liv. Och droger och följder ska man ställa tillsvars för. Och ännu en gång fick jag något som spädde på rädsla mot psykoser ännu större plats. Men på något sätt. Han hade ingen släkt kvar. Och tvingas leva med vetskapen att han mördat.
#1 - - Lotta:

Alltså, våra liv har ju varit helt sjuka egentligen - man vet aldrig vem man behöver dela avdelning eller rum med! Jag hade tur som fick lov att vara kräsen senast. <3

Svar: Om man hade sett vår fd värld som normala gör ändras världsbilden
Matilda Skog

Upp