Jag är jobbet

Kommentera
Hm börjar bli lite skraj.. eller nja, skräckblandad spänning. Insåg att jag gått från att ha arbetat med saker, som tex texter, skola, arbetsuppgifter, till att jobba med mig själv som redskap, yta och plattform.
 
Svårt att förklara hur jag menar.. men när jag står och föreläser utgår jag enbart från mig själv, pratar både om mig själv eller saker jag lärt mig, tycker och tänker. Med föreläsningarna och handledningar och det har jag på något sätt bara enbart mig själv och det jag vet och gör -med mottagare i olika form. som vill ha resultat. Jobbet är jag och vad jag kommit fram till. 
Kan väl påstå att jag jobbar inte med andras material på det traditionella sättet, typ spika en spik i en bräda för att göra ett hus; för då har jag hammare, spik och bräda. Nu har jag  bara  mig, min hjärna och mitt hjärta och sen olika sätt att föra fram det till mottagare och kanaler i kommunikationen.
Sårbart men grymt spännande!
Flummigt inlägg men det var svårt att formulera

(null)