Att gråta

Jag gråter nästan aldrig av sorg, ilska och förtvivlan och sånt. Då är ögonen torra även om själen sprängs sönder. MEN däremot gråter jag av fina saker och stora händelser och... lucia och i  kyrkan. Det där med lucia har jag inte förstått för det blir bara "sankta lucia.. buääöööh snyft snyft" det är så fint och stämningsfullt på något vis. Och jag har svårt att höra nationalsången utan att tårarna rinner. Så stort, så pampigt, så enande. Kyrkan då? Jag gråter inte enbart vid begravningar, utan det är till i princip vid både klbfirmation, dop, gudstjänst vid varje psalm och varje gång, de få gånger jag går in i en kyrka. Jag är inte troende, men än en gång- så pampigt, så stort, så enande. Överväldigande.

Idag på morgonen fick jag världens finaste sms av min lillasyster. Hon betyder så oändligt mycket för mig och hon har en stor självklar plats i mitt hjärta sen den dagen mamma sa att jag skulle få ett syskon. Och jag såg min lillasyster fem timmar gammal på förlossningen. De hade inte ens hunnit flytta över till BB. Lilla älskade gumma.
Fick sms där det var följande bild och naturligtvis rann tårarna:

(null)


Upp