Ålder och vad man vill ha

Jag är lite av släktens sopstation. Saker, möbler, porslin mm de tröttnat på får jag. Och jag tar alltsom oftast tacksamt emot för jag har ofta inte råd att köpa själv. Min bror och hans familj skulle köpa nytt porslin och det lät väl "jamen släng inte, Matilda kan ju få det"
Där blev jag lite ilsk. Jag är INTE bara nån som får saker folk tröttnat på! Jag har egen stil och egen vilja och tackade nej till nåt Filippa K.
Jag ärvde morföräldrarnas finservis och det är ju en helt annan grej. Den är så fin, typ 65 år gammal att jag inte vill ha den i vardagen där tallrikar kan tappas och kanter stötas till. Dessutom är det bladguld på och då är inte micro att rekommendera. Jag har nu helt enkelt, som går i micro:
1djup tallrik udda sort
2vanliga tallrikar, två olika mönster.
2assietter två olika sorter
1frukostskål. Udda sort
3st jag-vet-inte-vad-det-är skålar.
Igår rann droppen över och jag klickade hem en ny omgång tallrikar:
(null)



Mamma skrev bestört på sms när jag upplyste henne om mitt köp:
"Men sånt kunde du ju få när du fyller år!"
Ja. I mitten på april. Jag behöver nu och funderar över att kanske inte fira min födelsedag. Känns bara fjantigt 30+ och ha kalas. För det är inga vilda fester med obegränsad alkohol, utan det är kladdkaka, grädde, kaffe och middag. Smått patetiskt. Jag drar inte ihop alla för att det är min födelsedag, utan det är den enda gången jag träffar mina syskon förutom vid jul. Jag vill ju se mina fina brorsdöttrar mer än jul och oktober då dom firas. Men jag vet inte... känns omoget och töntigt.
Det är inte ålderskomplex utan snarare en obekvämhet att stelt äta kladdkaka, inte ens hos mig dessutom, utan firandet sker hos föräldrarna.
#1 - - Susann:

Tycker det är bra att du står på dig om vad du tycker o står för.
Du är en egen individ.

Som förälder vill man att sina barn ska må bra.
Ni Vuxna barn får påminna oss.

Snygga talrika.

Upp