Att ha något eget

Läser en bok som får mig att må illa av igenkänning; "konsten att fejka Arabiska" av Lina Liman. Blev fast från första stycket. Lina fick Autismdiagnos i vuxen ålder efter ha levt ett helt liv där hon känt hon varit annorlunda.
Jag är halvvägs inne i boken nu och bitvis tvekar jag på om jag vill läsa, just för det är som det vore jag själv som skrivit den.

(null)


Att läsa boken är en påminnelse. Trots att jag pratar autismspektrat när jag jobbar, trots att jag lever i det och med det, koppplar jag inte alltid det till mig, Matilda. Prata om det, berätta, resonera, reflektera och informera men att det är JAG? Nä. Där märker jag vilken distans jag har mellan jobb och privatliv. Offentligt och hemma. Jag kan hålla en hel föreläsning om autism utan problem och inget jobbigt, men nu må illa av att höra sina egna känslor jag har privat och alltid haft nu sagt av någon jag aldrig träffat. Jag kan informera om autismspektrat på personlig nivå, men ändå inte koppla ihop det med Matilda inuti. Inte för att ljuga och jag har inget jag skäms över eller vill dölja men även jag har ett privat rum. Trots journaler, trots rykten, trots blogg och socialt liv och personliga föreläsningar finns det ändå något som kan vara nära.
Upp