En liten reflektion

Nu säger jag
Fredag
(null)



Det blir nog en del jobb i helgen men vill på något sätt markera vardag och helg. När folk frågar mig "vad gör du när du inte jobbar?"
Jobbet är mitt liv, en del av det, lika viktigt som att äta och sova. När jag får använda mitt huvud lever jag. Som patient räknade ingen med ett konstruktivt, problemlösande eller analyserande tankesätt. I alla fall inte på det sättet. Huvudsakligen var ändå livet inriktat på problemlösande -för sig själv. Hur tar jag mig bäst härifrån? När kan jag köpa cigg? Och analyserade? Inte om när jag ska hålla nästa föreläsnig, vilken arbetsplats jag ska säga nej till och hur stor vikt jag ska lägga på lågaffektivt bemötande för personalen i grannkommunen på deras nästa APT och hur jag ska hinna med både egen firma, skola och praktik och grubbla över om jag ska höja priset på mitt jobb.
Ja. Vid frågan "hur mår du?" Får jag säga att allt rullar på. Det rör sig. Det räknar jag som BRA! Och några mål sätter jag inte upp. Jag ser resan i sig som målet. 
Upp