VildaMatilda

Välkommen hem till mig! VildaMatilda, i Alvesta men är Socialentreprenör överallt med motto: Min historia förändrar framtiden. Som skapare av bloggen är tanken att bjuda på glimtar i mitt liv, som en fika vid mitt köksbord, vänner emellan. Med respekt därefter. Glimtarna kan göras större, så tveka inte att höra av dig! Föreningen, handledning, skolan, allmänheten, arbetsgruppen, familjer, inspiration, ATP.. .Anonyma kommentarer tas ej omhand. För kontakt med mig, om du är intresserad av vad jag har att erbjuda som influencer? vildamatildasjobb@gmail.com

Denna mage

Jag vet att jag borde söka vid smärtor som inte är vanliga. Jag vet att hjälper inte Oxynorm ska jag åka in akut. Och jag vet att vid svåra tillstånd är det ambulans.

iGår eftermiddag och kväll hade jag djävulskt ont i allt tätare intervaller. Började fundera på sjukhus, packade, fick mer ont, tänkte "nu ringer jag snart ambulans" började må illa och gick och hämtade en spann att ha jämte sängen och spy i, i väntan på ambulans som jag tänkte ringa till. Suckade över ytterligare ett tarmvred. Kräktes och började bli dimmig. Ambulans tänkte jag inte på för jag mådde så dåligt. (Konstigt att vara för sjuk för 112) det höll på och strax därefter la sig de våldsamma smärtorna. Det rättade till sig själv inne i magen. Hade ont, men mer som ömhet i tarmarna. Fy vad skönt att det löste sig då! Bergis ett tarmvred som löste sig själv och jag kunde andas ut.
Men nu är det på uppgång igen. Hatar min kropp. Spyr jag och har så ont MÅSTE jag ringa ambulansen. Tarmvred är livshotande och jag har ju haft en del. En gång sprack tarmarna och allt rann ut i buken. Där hängde det på minuter till operation för att rädda livet. Läkaren sa efteråt
"Tjugo minuter till och vi hade inte kunnat rädda dig" 
(null)


Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 FIA
skriven :

Lider med dig...vet ingen annan som har så mycket strul med kroppen. Och här sitter jag, 66 år om ett par veckor, och har inte tillbringat en enda dag/natt på sjukhuset - peppar, peppar...Livet är synnerligen orättvist! Tänkte på det tidigare idag, innan jag läste din blogg, att jag bör vara mer tacksam för ganska god fysisk hälsa. Har en drös psykiska besvär i bagaget; livet har varit mer än lovligt uppkäftigt. Men det lättar med stigande ålder...gud ske lov!

Det känns futtigt att skriva "krya på dig"...för att inte nämna det smaklösa "allt som inte dödar härdar". Det enda jag har att komma med är:

Du ska veta att jag tänker på dig!

KRAMAR!

Svar: Tack snälla Fia, det är sådana människor som du som gör lättare att på jorden vandra. Tycker egentligen inte man ska jämföra, du har ju ont tex oavsett om 1,3 miljoner till har det. Det gör ju liksom inte din smärta bättre. 💗 tusen kramar
Matilda VildaMatilda Skog