Dåligt av samhället!

Så arg!!! Jag begärde inte ledsagning till sjukhusets kvinnoklinik idag där jag har planerad tid. Hade hjälp i kommunen i hemmet och till apoteket och jag är inte beviljad mer timmar stöd. LSS-handläggaren på kommunen menar att det finns personal på sjukhuset som hjälper till. Påpekat ofta att jag inte kan lita på att det är folk i receptionen som handläggaren säger ska ge mig hjälp och kan inte dom säger handläggaren att taxichaffören hjälper mig dit jag ska. Det stödet och den tiden får jag inte av serviceresor.
Väl på sjukhuset idag, själv. Trycker på biljett för anmälan. Vart jag ska ser jag inte och hör att det plingar. Ser inte vart personalen sitter och ingen erbjuder hjälp. Tillslut vrålar jag:
"Vart är ni?!"
Och en otrevlig röst säger "här". Och jag får gissa vart. Anmäler mig och frågar efter vägen till mottagningen och den sura i receptionisten säger våning fyra, första hisssrna. Jag frågar var mer exakt? Är det väntrum? Är det kö? Hur vet jag det? Surkärringen i receptionen snäser att hon är ensam och att kommunen ska hjälpa mig med ledsagning om jag inte ser och det kan inte hon hjälpa. Förklarar surt att det inte fungerar så i kommunen och att kommunen hänvisar till taxi och reception. Går ledset och argt mot första hissarna och åker till våning fyra. Där är massa korridorer och jag frågar en okänd kvinna vart väntrummet på gyn är och den okända kvinnan leder mig dit och jag skäms. Hittade tillsist ett väntrum (fanns många) och het inte alls om jag är rätt.
Dåligt, förbannat dåligt av samhället att inte ta hand bättre om invånarna! En känga till Alvesta kommun som inte ger mig tillräcklig med ledsagning och som skyllerifrpn sig ansvar och ger ansvar till landstinget och sjukhuset som i sin tur inte tycker det är deras ansvar.
Fy f*n vad arg jag är över att förlora så mycket självständighet! Som tur är så är jag väl rätt obekväm med vit käpp. Men ändå!

Denna mage

Jag vet att jag borde söka vid smärtor som inte är vanliga. Jag vet att hjälper inte Oxynorm ska jag åka in akut. Och jag vet att vid svåra tillstånd är det ambulans.

iGår eftermiddag och kväll hade jag djävulskt ont i allt tätare intervaller. Började fundera på sjukhus, packade, fick mer ont, tänkte "nu ringer jag snart ambulans" började må illa och gick och hämtade en spann att ha jämte sängen och spy i, i väntan på ambulans som jag tänkte ringa till. Suckade över ytterligare ett tarmvred. Kräktes och började bli dimmig. Ambulans tänkte jag inte på för jag mådde så dåligt. (Konstigt att vara för sjuk för 112) det höll på och strax därefter la sig de våldsamma smärtorna. Det rättade till sig själv inne i magen. Hade ont, men mer som ömhet i tarmarna. Fy vad skönt att det löste sig då! Bergis ett tarmvred som löste sig själv och jag kunde andas ut.
Men nu är det på uppgång igen. Hatar min kropp. Spyr jag och har så ont MÅSTE jag ringa ambulansen. Tarmvred är livshotande och jag har ju haft en del. En gång sprack tarmarna och allt rann ut i buken. Där hängde det på minuter till operation för att rädda livet. Läkaren sa efteråt
"Tjugo minuter till och vi hade inte kunnat rädda dig" 
(null)


upp och ner, vardagsliv | | En kommentar |

Hrct

Jag vill inte läsa om hctr. Varför. Jag vill inte säga orden högt. Jag har alltid tänkt, i alla situationer; vad som helst, bara inte lungorna. Cancer i hjärnan, dö av infektioner och skador eller trafikolyckor. Men inte lungorna. Inte syret.

Tack och hejdå.




Upp