Jag är inte bara en gammal patient

Skriv inläggstext 

Jag medverkar i media en hel del och nu senast radio. Historien är ungefär densamma, "hon var en av Sveriges svåraste patienter" och så vidare. Jag vet att det varit så, men börjar bli lite halvt trött på att ofta vara patienten som har varit svår som nu klarar sig. Visst, det är bra att jag har blivit bättre och ja, jag har verkligen en tråkig historia och vet att det ger hopp till många att se någon som har varit djupt, djupt nere på en botten kan resa sig och fungera. Just nu är jag lite seg bara på att kopplas samman med  att jag varit så svår.  Det är inget som jag skäms över, men just i nuläget är jag inte svårare än någon annan. Snarare sitter jag på styrkor och erfarenheter som är ovärdeliga. Jag kommer aldrig sluta prata om det behövs. Och så länge en debatt behöver föras, så länge kamp behövs för de som är fast i det hela och  så länge samhället inte fungerar kommer  jag att prata och kämpa för alla de som behöver. Ibland önskar jag bara att jag inte var den här före detta patienten. Men om jag inte hade varit det, vem hade jag varit då? 

Det som är aktuellt i mitt liv just nu är inteenbart  psykiatri, utan det är också normkritik, samhällsentreprenad, funkis,  projekt, politik, nätverkande, ständig omvärldsbevakning, påverkanarbete, funktionsvariarioner, tillgänglighetsarbete, fortbildning mm. Och Min stolthet när jag blev nominerad till ett väldigt fint stipendie inom funkisrörelse; Joel Gustafsson stipendiet. Någon hade nominerat mig och jag blev så oerhört tacksam över att tårarna bara rann även om inte jag tog hem priset. Att arbetet nu, -det-,  var viktigt! I jobbet som föreläsare så kommer jag tala och påverka allt vad jag kan, men det är inte hela min vardag att vara före detta patient, eller hon som reste sig. Det här är en del av mig 
-men jag är långt mycket mer än någon som har varit dålig.

#1 - - FIA:

Det är nog oundvikligt för en journalist / programledare att utgå från "värsta läget" för att belysa den otroligt krokiga och tunga resa du har gjort. Många gillade inslaget i radion. Inte minst föräldrar som har halvvuxna barn "i samma sits", tror jag mig veta. Och precis som du skriver: vem hade du varit idag utan den där bakgrunden?! Samtidigt förstår jag att det stör dig att vissa envisas med att vattna ogräset i det förflutna. Vi får försöka leva HÄR och NU med de lärdomar vi dragit av det som var en gång. När jag upptäcker att jag blir less på mig själv och mitt ältande av gammal "skit" ser jag det som ett tecken på att det är över och förbi! Det är inbakat i "plattformen" jag står på.

KRAM!

Upp