Att orka i kaos

Hade det varit för några år sedan hade jag struntat i jobbet på Sip och min föreläsning och handledning när jag mår så här dåligt och det är så illa ställt. Hade nog bara lagt av. Krupit ihop. Förstörd, gett upp.

Jag har krupit ihop, jag känner mig otroligt ledsen. Men.

 Jag har ett uppdrag imorgon på morgonen i Växjö med kommunen, jag ska hålla en utbildning för socionomer och handläggare. Ja och jag tänker göra det. I och med att jag aldrig jobbat med dom människorna tidigare och det är en relativt ny situation för mig som kräver mycket arbete, så hade jag lätt avstyrt pga allt som är. Och blir. Oron och rädslan. Orka med, våga, satsa. Avstå.

Men

jag tänker gå på mötet imorgon i Växjö. Jag tänker inte falla allt för mycket utan jag vill göra mitt uppdrag. Jobbet är bland det bästa jag har, jag vill hålla fast vid det, det är mitt allt. Någonting som är friskt mitt i alla jäkla sjukdomar. 


Ringde endokrin och jag har fått telefontid med dem på måndag. 


Jag bryter ihop lite

men jag måste orka ändå 

så jag reser mig.

Igen

(null)



#1 - - Lotta:

Love you. Du får Mig att orka. Min inspirationsdonna och medkämpe, tack för att du finns <3

Upp