Vegetarisk nästan

Det är ju lite si så där med mina matvanor. Jag bestämde mig för att ta hjälp av en app. Där skriver jag in allt jag äter och den näringsberäknar. Nu har jag visserligen gratis version så den räknar bara kolhydrater, fett, och protein men om man betalar så får man reda på mycket, mycket mer. Tex omättat fett, salt, socker...  men jag känner att jag inte har behov av det just nu. Riktigt bra faktiskt att föra dagbok och det är skrämmande ibland och få svart på vitt på vad en  stoppar i sig och inte. Ända sedan 2006 har jag haft lite noteringar kring vad jag ätit, i alla fall i perioder. Grejen är den att jag alltid brukar fuska, så egentligen har det inte haft så där jättestor effekt. 

Möjligtvis har det gett mig dåligt samvete. Dåligt samvete hade fått en låt om jag hade skrivit vad jag hade ätit egentligen. Så ganska verkningslöst om man inte följer det.
Nåja. Bloggläsare kanske skymtat en och annan notis om "Low Calorie Diet" LCD Modifast? Jag använder det fortfarande ganska mycket, av olika anledningar; det går snabbt att göra iordning. Jag hatar att laga mat en halvtimme, äta på tio minuter och sen städa i två timmar. 
Det smakar rätt gott. Beror på vad man jämför med...
och det får mig att hålla på mattiderna någorlunda. Fyra gånger per dag blir det mat. Uppdelat i appen som frukost, lunch, middag och mellanmål.
Och kanske få i mig något vettigt iallafall, även om det kanske inte är så mycket kalorier.


Nåja, om jag ska komma till saken utan meningar med nio bisatser i varje;
Jag, stora köttätaren, har gått och blivit vegetarian nästan på heltid! Utan att ha planerat just den vegetariska biten! Och trots att jag har fört matdagbok.

size, upp och ner, vardagsthings | | Kommentera |

Suicidprevention

Jag tror jag ska ta upp det igen, tyvärr är det ganska känsligt ämne även för mig.
Det här med suicidprevention och suicidriskbedömningar... ibland känns det som att det är åtgärder samhället tar till bara för att det ska se ut att man gör någonting. Jag tror egentligen inte att man, genom att fråga folk i stress, om de vill ta livet av sig, faktiskt hindrar dem från att göra det. De flesta människor med hyfsad normal hjärnkapacitet skulle inte svara ja på frågan om de hade som enda avsikt att begå självmord. Däremot kan man fånga upp väldigt väldigt många som mår oerhört dåligt och som kan löpa risk att kanske begå självmord. Hela suicidpreventionen 

går väl egentligen ut på att fånga upp de som mår oerhört dåligt. Där har vi vinsten! Jag tror dock inte man stoppa dem som verkligen vill ta livet av sig helt och hållet. Att en människa signalerar att de till vill ta livet av sig är ett stort orosmoment som bör tas på allvar. Kanske inte personen kommer göra suicidförsök direkt, men kan ändå göra det, eller löper stor risk att göra sig själv väldigt illa- det måste man verkligen stoppa så gott det går. 
Jag har själv gjort ett antal självmordsförsök, men som det flesta andra så visste jag vad jag ska svara psykiatrikerna när en ligger där på sjukhuset efter att tagit en tablettöverdos. Ville jag bli inlagd svarade jag "ja" på frågan om jag ville dö. Ville jag inte ha kontakt med psykiatrin, utan bara åka hem (eller skada mig i lugn och ro utan vården) så sa jag bara till psykiatrikern att jag ville bara sova lite, därav överdosen. Det var det inte svårare än så. Systemet är ganska lätt att se igenom och det flesta klarar av att göra det. Där brister ju själva grejen.

Sen är jag tveksam till dessa suicidprevention program som finns bland barn och ungdomar. Jag har tagit upp det tidigare och jag vill nämna det en gång till. Barn, eller ja, ungdomar, utbildas till att se tecken på att någon vill ta livet av sig. Man menar att jag ska förhindra självmord och minska dåligt mående i unga åldrar.  Bra tanke, absolut! Men jag efterfrågar vart vuxna finns i den här situationen. Barn ska inte behöva ta hand om andra barn. Det är de vuxna som ska se barnen, det är de vuxna som ska bedöma och agera och det är de vuxna som ska finnas till och se eventuella tecken.    Är inte dessa programmen bland barn lite som att bevisa att hela samhällssystemet brister och att vi vuxna inte kan fånga upp våra unga i samhället? Utan att barnen själva måste titta på varandra. Visst kan det vara bra att berätta för sin bästa kompis och att du mår väldigt dåligt. Men då måste bästa kompisen har instruktion om att vända sig till en vuxen. Och jag hoppas att suicidprevention-grejen verkligen inkluderar vuxna och dess omedelbara närhet till barnen. Fråga då? Det finns knappt ingen skolhälsovård längre. Tusentals elever delar på en kurator. En sjuksköterska kan ha en dag i veckan på varje skola. Skolpsykologer ekar tomt. 

vet inget!

Näää?!

Vet absolut INGENTING om avbitna vita sladdar till mobilen.
Har inte ens sett dom. Nej. 
/Bosse 

Happy fick en sockerkick av godis nyss. Hon sprang fyra varv hemma, (har många svängar att sladda i)

 hoppade på Bosse (som tvättade sig och inte alls ville slåss)
Hoppade sen upp på köksbordet (olagligt!) där hon puttade ner två paket tomater (med tassen!)
och slängde ner ett paket servetter, (ned tassen!) 
och, höll på att ta duken med. (Hann stoppa det sistnämnda.) 
Nu ligger hon jämte mig och sover . Skruttplutt.


Upp