Ögat

Var på ögonmottagningen och vänsterögat var riktigt illa. Ögonläkaren var tvungen att skrapa bort ytan och sätta på bandagelins. Det är ytterst otrevligt att titta rakt fram medan läkaren skrapa bort ens hornhinna. Bedövad och så är man ju visserligen men man blir aldrig helt bedövat överallt, och se det gör man ju.
Så nu ser jag i princip ingenting. Inte för att jag såg så mycket förut men nu är det riktigt illa. Hela tiden undrar jag om jag kan se sämre, men nu kan jag tydligen göra.

Nu får man hoppas på vänliga människor, talsyntes i iPhone och att min iPhone förstår mina  småländska. Den har inte riktigt greppat mitt uttal än faktiskt. 
Har fått några bästa vänner med mig hem från sjukhuset; lokalbedövnings droppar. Svider så ini helskotta att få i ögonen men bedöva sedan ganska ordentligt. Egentligen  Är bedövningen ganska påfrestande för ögonen, men man får välja mellan pest eller kolera och. Jag tar hellre svin ont bedövning än att ha sån smärta att jag är helt förlamad.
Det här var ju lite trist. Jag vet ju att jag ska bli blind, och jag vet ju mycket väl att jag är synskadad och enligt WHO klassad blind. Men särskild blind känner jag mig inte som. Jag ser bra fram till tio centimeters avstånd och vid 30 centimeter så slutar min värld. Den har ju blivit lite mindre om man säger så. Jag ska testa lägga upp ett foto på mig som jag tog idag på sjukhuset. Knäppte några bilder med på ett otroligt otroligt trist väntrum på ögonmottagningen. Det är helt nyrenoverat men är som Psykakuten var på 70 talet

Jepp
Glädjens väntrum?
Nästan intressant
Gardiner- varför det?
#1 - - FIA:

Egentligen känns det motsägelsefullt att GILLA dina inlägg - som om jag skulle gilla att din syn blir sämre och sämre... Men jag vill att du ska veta att jag läser din blogg! Och känner med dig, tänker på dig, önskar att jag kunde ge dig mina egna ögon - åtminstone det ena... De är 65 år gamla men jag kan läsa utan mina progressiva glasögon.

Fattar NÅGON hur psykiskt stark du är? Din inre styrka när hälsan slår bakut var och varannan dag är unik, outstanding, monumental...kalla det vad du vill! Om du kunde sälja den på butelj, några droppar då och då, till andra - veklingar jämfört med dig - skulle du bli stormrik på nolltid!

Ha en fin dag med Happy och Bosse! KRAM från mig...

Svar: Åh, jag blir alldeles rörd av dina ord! Jag ser mig inte alls som någon särskilt stark person. Att jag aldrig får vara riktigt frisk är väl min svaghet- och styrka. Om man nu ska prata eventuell styrka. Försöker vara i nuet, där får en den mesta kraften att stå ut och hantera livet.
Jag blir så glad över dina kommentarer! Det är människor som du som också ger så mycket styrka och glädje! Stor kram!
Matilda Skog

Upp