Kriga lagom

Jag är på gränsen att förlorat min syn helt och hållet. Klarar mig inte själv i vardagen längre och det har hänt på bara något dygn.
Skräcken närmar sig men det finns också en acceptans. En uthållighet. Ett tålamod. En slags stillhet.
Det  är skillnad på att acceptera och att hoppas. Jag har accepterat och jag kanske hoppas emellanåt. Egentligen borde jag ju vara jätte upprörd på nya situationen, vägra inse, att Vara förbannad hela tiden, streta emot, skada mig, axla över ansvar från mig till någon annan och i känslostormar, göra någonting jag gjorde förr i tiden när livet var tufft.. ,eller göra  någonting i alla fall, nånting som markerar min motvilja. Men Nä. Vildamatilda har nog växt, mognat eller lugnat sig. Vetskapen om att min syn inte blir ett dugg bättre för att jag ballar ur fullständigt är någonting jag har i huvudet. Tyvärr måste jag nog lägga till lite halvhjärtat. Att göra själv destruktiva saker var ju på något sätt en väg att få ur sig jobbiga känslor och ett sätt att hantera tillvaron som jag kände till. Jag var van vid att vara destruktiv.  att göra självdestruktiva saker var ju på något sätt en väg att få ur sig jobbiga känslor och ett sätt att hantera tillvaron som jag kände till. Jag var varann vid att vara destruktiv med livet var elakt.
Precis som när jag slutade skada mig så var tanken när jag ville skada mig; blir jag bättre behandlad, får jag bättre vård? Leder det till något bra och givande? Nej! Det leder inte dit jag vill att göra sånt.
Ledsen och rädd, ja, försöker just nu agera så bra det går på alla sätt jag kan för att det ska underlätta. Tror nog att den stora sorgen och ilskan kommer att komma, det vore konstigt om du inte gjorde det. situationen är så ny, och så främmande så känner jag inte riktigt igen mig själv.  Jag vet hur jag hade reagerat om jag var vilda Matilda för tio år sedan. Tio år sedan ja. Åren har gått och nog har har växt och en ny svår situation, som jag tidigare hade reagerat väldigt destruktivt på, blir nog bara ett stort frågetecken. Men varför krigar så djävulskt?


Upp