Ja så kanske man skulle summera 2017. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Det har mest rullat på. Jag har fick fast jobb,  en blodförgiftning, sju lunginflammationer, två tarmvred, hormoner har spel, Upptäckte cellförändringar, träffat kärleken, varit en del på sjukhus, träffat familj, katterna ha hållit sig friska och gjort en massa jobb. I år har det inte hänt sådär hemskt mycket grejer faktiskt. Bara en operation, vilket är väldigt lite. Så här kommer en bild från oss på Värendsg  till alla vänner:

(null)


Summera ja

upp och ner Kommentera
Ja så kanske man skulle summera 2017. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Det har mest rullat på. Jag har fick fast jobb,  en blodförgiftning, sju lunginflammationer, två tarmvred, hormoner har spel, Upptäckte cellförändringar, träffat kärleken, varit en del på sjukhus, träffat familj, katterna ha hållit sig friska och gjort en massa jobb. I år har det inte hänt sådär hemskt mycket grejer faktiskt. Bara en operation, vilket är väldigt lite. Så här kommer en bild från oss på Värendsg  till alla vänner:

(null)


 Igår hade jag feber och var jättedålig och idag när jag vaknade var jag inte alls lika dålig. Det enda är att jag har väldigt ont i magen.
Natten var dock lite förvirrad, jag vet inte hur många pepparkakor jag åt och när jag vaknade var det pepparkakor i hela sängen, runt sängen på vägen till sängen från köket och i hela köket.

Det verkar som jag har jobb på gång. Det verkar lite suspekt fortfarande men det är i alla fall en möjlighet. Ska prata vidare med chefen nu under den närmsta dagarna nu.

 Jaha då var det nyårsafton. Jag kommer inte ge några nyårslöften. Det känns bara pressande och jag vill inte bara ge mig själv löften är en gång per år. Dessutom tror jag inte riktigt på löften, det är så bindande och så kravfyllda. Bättre med mål och delmål

Katter och raketer.. rädda?. Eller i alla fall Bosse han gömmer sig under sängen. Happy däremot sitter klistrad vid fönsterbrädan och tittar helt fascinerad. Bosse däremot inte rädd för åska men det är happy.
Nya gardiner till sovrummet!!!:


(null)

(null)


Okej ganska tråkigt inlägg men jag kände bara att jag vill uppdatera lite.


Bättre idag

upp och ner Kommentera
 Igår hade jag feber och var jättedålig och idag när jag vaknade var jag inte alls lika dålig. Det enda är att jag har väldigt ont i magen.
Natten var dock lite förvirrad, jag vet inte hur många pepparkakor jag åt och när jag vaknade var det pepparkakor i hela sängen, runt sängen på vägen till sängen från köket och i hela köket.

Det verkar som jag har jobb på gång. Det verkar lite suspekt fortfarande men det är i alla fall en möjlighet. Ska prata vidare med chefen nu under den närmsta dagarna nu.

 Jaha då var det nyårsafton. Jag kommer inte ge några nyårslöften. Det känns bara pressande och jag vill inte bara ge mig själv löften är en gång per år. Dessutom tror jag inte riktigt på löften, det är så bindande och så kravfyllda. Bättre med mål och delmål

Katter och raketer.. rädda?. Eller i alla fall Bosse han gömmer sig under sängen. Happy däremot sitter klistrad vid fönsterbrädan och tittar helt fascinerad. Bosse däremot inte rädd för åska men det är happy.
Nya gardiner till sovrummet!!!:


(null)

(null)


Okej ganska tråkigt inlägg men jag kände bara att jag vill uppdatera lite.


I slutet av februari 2016 fick jag en allvarlig blodförgiftning samtidigt som jag var gravt undernärd.  Det var gula stafylokocker i blodet och det är dom värsta man kan ha. Dödsfall är inte ovanliga med den typen av bakterier. Läkaren stod vid sjukhussängen och berättade för mig och in kommer mamma. Jag tjoa lite glatt" mamma jag har blodförgiftning jag har gula stafylokocker i blodet!" Hon ser förvånat på mig och läkaren  vände sig om och tar hennes hand och hälsaar. (något de r enbart gör vi allvarliga situationer och allvarliga sjukdomar) och då säger "ja er dotter har fått blodförgiftning och har nu allvarliga batterier i blodet"
Mamma sjönk ihop och jag skulle precis åka till operation. Jag minns inte riktigt vad hon sa men jag vet allvaret i situationen och hur det kändes. När sjuksköterskorna tig min säng och började rulla bort mig till operation och jag vinkade till mamma och sa:
-hej då mamma!
Jag minns hennes blick. Jag minns det sjuka i situationen. Det där" hej då mamma" kunde bli lika gärna varit hej då för alltid.
 När jag kom ner på operation så säger jag till narkossjuksköterskan att de ska hålla mig nedsövd  om jag inte mår bra eller fall jag lider. Hon ser mig i ögonen och nickar och jag ser att hon förstår vad jag menar. Hon säger saken högt över hela operationssalen så att alla hör. De gör så ibland, söver ner det för mycket lidande och jag var medveten om att det kunde hända.  
Det är vissa minnen ibland som kommer fram, vissa situationer. Detta är en av dom.


(null)


Ett minne

upp och ner Kommentera
I slutet av februari 2016 fick jag en allvarlig blodförgiftning samtidigt som jag var gravt undernärd.  Det var gula stafylokocker i blodet och det är dom värsta man kan ha. Dödsfall är inte ovanliga med den typen av bakterier. Läkaren stod vid sjukhussängen och berättade för mig och in kommer mamma. Jag tjoa lite glatt" mamma jag har blodförgiftning jag har gula stafylokocker i blodet!" Hon ser förvånat på mig och läkaren  vände sig om och tar hennes hand och hälsaar. (något de r enbart gör vi allvarliga situationer och allvarliga sjukdomar) och då säger "ja er dotter har fått blodförgiftning och har nu allvarliga batterier i blodet"
Mamma sjönk ihop och jag skulle precis åka till operation. Jag minns inte riktigt vad hon sa men jag vet allvaret i situationen och hur det kändes. När sjuksköterskorna tig min säng och började rulla bort mig till operation och jag vinkade till mamma och sa:
-hej då mamma!
Jag minns hennes blick. Jag minns det sjuka i situationen. Det där" hej då mamma" kunde bli lika gärna varit hej då för alltid.
 När jag kom ner på operation så säger jag till narkossjuksköterskan att de ska hålla mig nedsövd  om jag inte mår bra eller fall jag lider. Hon ser mig i ögonen och nickar och jag ser att hon förstår vad jag menar. Hon säger saken högt över hela operationssalen så att alla hör. De gör så ibland, söver ner det för mycket lidande och jag var medveten om att det kunde hända.  
Det är vissa minnen ibland som kommer fram, vissa situationer. Detta är en av dom.


(null)