Jag längtade igår

 Jag känner i princip alltid att tiden som patient inom psykiatrin och som inneliggande patient var en makaber mardröm. Men när jag satt och scrollade på instagram och Facebook igår så på något sätt, så längtade jag tillbaka till att vara patienten igen. Helt sjukt, jag vet.


"freedom is just another Word for nothing left to loose"

Sant. 
som patient hade jag ingenting att förlora när jag var inlagd. Nu, ute, har jag allting att förlora. Men på något sätt igår i en svag tidpunkt saknade jag den tristessen en hade, den äckliga maten, maskopi med patienterna, agget mot personalen, tårarna, rökrummet, kramarna, gemenskapen, utanförskapet, att inte ta ansvar, sjukhussängar, rumsgranne, ilskan, skadorna, skratten, hoten, busen, medicinen ja allt. Fastän jag aldrig någonsin hade gått med på att bli behandlad så igen så fattar jag inte varför jag kunde tänka tillbaka till det och saknar det på något vis? 
Som patient inom psykiatrin behöver man egentligen inte ta något ansvar alls, det lämnar man över på personal, lås, mediciner, krossäkra fönster, permissioner… ja vad fan som helst utom sig själv.Mitt i skiten, mitt i allt, hade jag inget att förlora på psyk.  Men mycket att längta, klättra, jobba och sträva för. Att ta sig någonvart är jobbigt. Så det gjorde jag helst inte. En har ju inte hur mycket energi som helst och människan är ju rätt lat. En överlevnadsinstinkt. Man ska spara på energin till svåra tider enligt stenåldersmänniskor. Varför slita om man inte behöver? Jag slet tillräckligt på psyk för att överleva kränkningar, våld, frigetsförlust, ignorans, elakhet, tyranners vilja och ett svart hål. Det var tillräckligt. Jag orkade inte mer än så. Energi är en begränsad sak.
Nu får jag jobba, sträva, kämpa för att ha min tillvaro dräglig. Det tar energi. Kanske därför, i en svag minut, längtade jag efter att vara patient på psykiatrisk avdelning igen.  Men minuten efter försvann längtan och jag gick och tömde en maskin tvätt och betalade tv-licensen, glad över att det var bllliga disktrasor på Willys när jag var där sist. För de där från Wettex är ju ändå bäst? Även om de är dyrare?

Upp