NP

Jag är less på min autism. Allt dåligt den ställer till, alla missförstånd jämt och ständigt. 
För mig existerar bara orden och dess innebörd. Jag kan inte läsa mellan raderna och lägger själv inte in några känslor i orden, såvida det inte är känslor orden beskriver. Jag tar saker ganska bokstavligt och förstår inte det där osynliga språket . Ett språk bortom ord som andra människor verkar förstå och väver in i alla sammanhang. Jag vet inte vad folk menar om dom inte uttrycker det tydligt. Jag är dålig på sociala koder och, som sagt, för mig existerar orden. Dess innebörd språkligt sett och inget mer. Och när jag talar/skriver har jag inga dolda budskap eller antydningar mellan raderna. Det jag menar är de ord jag skriver och säger, inget annat. Det är andra människor som verkar ha en förmåga att väva in massa saker i orden, något jag har svårt att förstå. Det är inget språk jag lärt mig.
Och andra människor verkar kunna saker helt naturligt, liksom att de är födda med kunskap. Själv måste jag lära mig vid varje enskild situation hur jag ska göra. Och ingen situation är lik en annan, därför är det ständigt lärande och jag blir lätt trött när det blir för mycket. Andra människor utan NP- diagnos verkar veta hur de ska göra i olika situationer helt naturligt. Den vetskapen har jag sällan. Jag måste lära mig hela tiden. Prövningar jämt för min del.
För att inte tala om behovet av struktur och hur dåligt jag kan må om det jag tänkt rubbas. För den delen inte sagt att jag inte är spontan. Jag kan bitvis vara väldigt impulsiv och spontan..  Om
Det är en bra dag.
Bäddat för missförstånd.

Vill springa

Rom&Cola- ny favorit! Lugnt, trevligt firande som fortsätter imorgon då det blir buffé på resturang för att fira mamma.

Är sjukt sugen på att träna, men har inga träningsskor eller kläder med mig som passar. Har hällt i mig mmassa mat och tårta och en hel del cider och Rom& Cola och vill bara sticka ut  och springa. Inte trodde jag det när jag packade idag. Ska ju sova över hos föräldrarna. Irriterande!

Alkohol

Det där med alkohol. Som tonåring, runt arton kunde jag inte hantera det. Det var mycket och ofta. Väldigt ofta, inte bara på fester, utan ibland före jag gick till skolan. Det var en självbevarelsedrift, ett sätt att stå ut, ett sätt att orka leva. Jag visste att jag gjorde fel och hade ångest för det. Ångest jag oftast dämpade med ett par, tre deciliter hembränt.
Nu har jag ett normalt förhållande till alkohol. Dricker i princip aldrig, trots att jag kan vara i sällskap där alla andra dricker. Jag tycker nästan all alkohol smakar illa. (Fast är svag för cider, bacchardi breezer, Galliano och Mohjito.!) Sen är det otrevligt att vara bakis. Dessutom funkar inte mina mediciner med alkohol, så om jag ska ta nåt måste det planeras.

Men idag ska vi fira mamma, dels morsdag imorgon, dels fyller hon år på tisdag. Dubbelfest! Och har bestämt mig att dricka några cider och En del vin. Bli lite salongsberusad och festa loss! Det är liksom sommar, grilla, kalas, släkten allmänt festligt. Det var så längesen! 
Upp