Diagnos?

Diagnos- javisst.. men vad hände sen?

Som så ofta numera säger många att diganosen var en lättnad. Ett svar. En förklaring till de svårigheter man haft. Att nu ska minsann omgivningen förstå bättre, kanske man också tänker att saker kommer förändras. Så tänkte också jag. Jag var en vilsen nittonåring där livet varit tufft. Missförstådd, ledsen, arg på ett ganska intensivt vis.
.När man efter diskussioner, tester, intervjuer, gråt, ilska, papper och prat sa att jag hade Högfungerande Autism och ADHD tänkte jag; ”Jaha”. Kanske ett ”Jaha” med utropstecken. Kanske också ett frågetecken efter. Människor runt omkring mig hade kämpat, min familj, skola, vänner och personal.
. Mina ögon hade inte ändrats någonting, trots att man säger att ”Ögonen är själens spegel” På något sätt tänkte jag när jag betraktade mig i spegeln på psyk, PIVA att jag borde SE något. Det där att jag numera kunde säga och att man skulle se att jag har Autism. Den där förståelsen, det där bemötandet, ja det är som man skulle få, skulle synas.
Nej. Lysrören lyste kalla på rum 10:1 och mörkret utanför sjukhuset var kompakt utanför de krossäkra glasen. Plastspegeln med sin oklara bild hånlog mot mig där jag stod och såg på mig själv där jag en kväll i november 2001 då jag letade efter något som skulle säga, visa, berätta, signalera, skrika
Att jag har det dom kallar NeuroPsykiatriskaFunktionsnedsättningar.
När jag då stod där med mina diagnoser 2001 insåg jag att ingenting hade förändrats. Jag var precis samma Matilda. Jag var fortfarande född och uppvuxen som före diagnosen. Min historia var exakt samma. Diagnosen som skulle förklara allt
- ändrade ingenting just då.



Den kom att ändra sig sen och jag vill poängtera att
En korrekt diagnos är ett stort hjälpmedel. Den berättar för omgivningen om funktionsnivå och vilket bemötande man bör ta hänsyn till hos människan.

#1 - - Mickis :

Hej Tilda! Michaela här, jag hoppas verkligen att du har det så bra du kan. Hittade din blogg idag, aldrig varit inne på den tidigare. Jag har ett par frågor till dig som jag hoppas du skulle vilja svara på. Just nu befinner jag mig i Vimmerby på ett behandlingshem, här har jag även genomgått en Asperger utredning. Dom kallar det för något annat men minns inte riktigt hur det uttalas. Jag ska träffa psykologen nu på måndag 3/10 för ett återkopplings samtal. Dom ska berätta vad utredningen visar. Jag har jättemycket ångest inför detta och är lite nervös oxå. Jag vet inte vad Asperger innebär och jag vet inte heller hur jag kommer reagera om jag nu skulle få en diagnos. Mina frågor till dig är: vad innebar det för dig att få en diagnos? Vad var reaktionen när du fick veta att du hade högfungerande autism? Du behöver inte svara på frågorna om dom skulle vara för personliga. Jag har väldigt blandade känslor inför återkopplingen. Lite rädd faktiskt. Jag har aldrig läst på om AST tidigare så jag vet inte så mycket om det. Fick låna en bok av psykologen och först där fick jag en liten inblick och jag fick lite ångest när jag läste i den. För mycket av det jag läste var otroligt träffande. Men hur kommer livet se ut efter diagnosen. Massa blandade känslor och tankar kring detta. Förresten jag läste min dikt jag skrev om dig när vi var inlagda på sss. Du har satt ett enormt avtryck i mitt hjärta Matilda, det vill jag du ska veta. Jag sänder dig en tanke varje dag. Nu ska jag hoppa bomben ner i sängen. Ha det bra så hoppas jag vi hörs snart. Kram Michaela (mickis)

Upp