VildaMatilda

Välkommen hem till mig! VildaMatilda, i Alvesta men är Socialentreprenör överallt med motto: Min historia förändrar framtiden. Som skapare av bloggen är tanken att bjuda på glimtar i mitt liv, som en fika vid mitt köksbord, vänner emellan. Med respekt därefter. Glimtarna kan göras större, så tveka inte att höra av dig! Föreningen, handledning, skolan, allmänheten, arbetsgruppen, familjer, inspiration, ATP.. .Anonyma kommentarer tas ej omhand. För kontakt med mig, om du är intresserad av vad jag har att erbjuda som influencer? vildamatildasjobb@gmail.com

Status

Kanske får komma hem imorgon viskas det om. Dock är inte problemet och anledningen till inläggningen löst och man vet inte orsaken till problemet= Vilket borde indikera på utredning istället för hemgång. Men.,, sommar, personalbrist, semester, platsbrist samtvoförmåga tillsammans med ointresse, brist på engagemang och bekvämlighet från läkare är ingen bra kombination. Som så ofta är allt symptomfokuserat. Dom ger mig mediciner och dämpar symptomen så, men orsaken till varför symptomen finns verkar inte väcka någon diskussion eller vilja att ta reda på mer.

Hur ska jag klara mig hemma vet jag bara inte! Mår mycket dåligt, ja dåligt skick och sänkt allmänt. Hängig. Trött, icke fungerande nutrition, matt, svag. Värk och illamående. Och magen är inte ok alls. Yr och snurrig. 
Men platsbrist är ju platsbrist. Och varför skulle dom bry sig? Finns ju inte mycket att göra verkar det som.

Inventera

Utsikt:


Ligger på salen där allt började; (150112) A. I korridorerna kallas jag A2. Väldigt personligt. Eller inte!

Har lyckats få ett RIKTIGT täcke! Jag är väl såpass van vid att vara på sjukhus att jag vet att dom faktiskt har riktiga täcken i gömmorna om man frågar. Fast det är inget dom berättar om! De gula filtarna är hemska på alla sätt. Alltid kalla, sticks, dammiga och omöjliga att hantera. De lyckas alltid ligga på tvären och korva ihop sig eller ramla ner under natten, oavsett vad man än gör. 

Har betat av två böcker; "jag heter inte Miriam" och "vi var alltid beredda" två helt olika typer av böcker, men bra på sina sätt. Ska hugga in i "Aprilhäxan" av samma författare som skrev "jag heter inte..." Jag läste fantastiska aprilhäxan i gymnasiet, var nog sjutton. Boken har följt mig sedan dess, men jag kan nu se att jag var för ung då för att förstå hela vidden och djupet i den. Ska bli häftigt att läsa den igen, 14 år senare. 

Svaret?

Röntgenundersökningen gick att överleva. Sådär jätteont tyckte jag inte det gjorde, vissa påstår ju att den är vidrig. Men visst, mysigt var det inte om man säger så. Svaret från den gjorde dessutom bara situationen värre. Läkare var hos mig nyss och sa att dom "inte kan komma på några lösningar alls" har "kört fast" och att dom "inte vet vad vi ska göra. Andra specialister ska kopplas in och förhoppningsvis komma med massa bra idéer. Eller någon i alla fall."



Systeryster med sambo kommer och livar upp mig i eftermiddag. Det behövs. Känner mig väldigt trött, ledsen och frustrerad. Fast faktiskt mest ledsen. Det var inte såhär jag tänkte det skulle bli. Ovisshet kan definitivt användas som avancerad tortyrmetod.