Operationer dödar

Ville bara tillägga lite,ang inlägget om operationer och att böikallad mångasökare.
Trots att jag nu varit skadefri i fem år och inte varit inlagd på psyk på fyra år, pratar somatiken ändå psykiatri och ångest när jag kommer in i livshotande tillstånd pga buken, dessutom pga det uttorkad och gravt undernärd. Pga det med mångsökare och att jag det senaste året inte blivit tagen på allvar för mina buksmärtor, (efter misslyckad Gbp plus efterföljande operation i ljungby)  och som sen blev livshotande, och krävde tio timmars operation med små utsikter att vakna... I opetationsberättelsen skrivs vidrighet.
Jag
kommer jag aldrig kunna äta normal kost, Tvingas medicinera och dras med smärtor resten av livet. Dessutom kommer jag sannolikt få fler komplikationer som sammanväxningar, förträngningar och tarmvred, och behöva stora direkt livshotande operationer för resten av livet. Att ständigt vara sjuk minimerar planeringar och jAg kan aldrig säga ja till ett projekt .
Kommer jag söka vård är det inte säkert jag får något på grund av meningen högst upp på varje journalsida "observanda! Mångsökare"

Det känns lite som jag har en tickande bomb djup in i magen som kan bli min död. Man kan inte opereras för mycket. Man dör.
Jag känner ingen skräck eller dödsångest, utannonserad är nog mest lite ledsen. Men det kan ju förhoppningsvis gå bra nu med. Att de lyckades.

Sorgen

Känslan.,,

När sjukvården pratade ångest och psykiatri trots konstaterat tarmvred och också då livshotande tillstånd, uttorkning och grav undernäring.

Mångsökare

Kirurgen som opererade mig, eller ja, han som ledde den. Det var två överläkare och flera andra kirurger, sa att min mage var katastrof. Hela magen var totalt sammanväxt.  Tarmar fastväxta i varandra och bukväggen. De som hade opererat mig sist hade kopplat ihop tunntarmen helt fel. Både på fel tarm och fel sätt och ställe. Det visade sig nu då att tunntarmen gått som en ring, som undan för undan fyllts på med magvätska och sånt och som sedan börjat ruttna och tarmen var död och nära att sprängas med det ruttna sega slemmet inuti. De fick såklart ta bort hela den tarmslinganboch koppla om.
Vidare Hade jag en väldigt vidgad tunntarm som berodde på förträngning. Tarmen hade varit sårig och växt ihop och ungefär hade ett pyttelitet hål för maten att passera, och det gick ju inte. Det blev tarmvred av det. Tarmen höll på att sprängas. Det fick plockas bort och göras om.
Sen hade jag flera stora tarmfickor. Eller, delar i tarmen som buktar ut onaturligt som är fyllda med rester och är kraftigt inflammerade. De fick skära bort flera bitar tarm pga såna.
Sen var det fler saker, men alla ovanstående hade inte behövt hända, bli smärtsamma oc sen bli livshotande om jag fått hjälp av sjukvården när jag sökt för magsmärtor det senaste dryga halvåret. Hade sjukvården trott på mig ovh tagit mig på allvar hade inte detta behövt hända alls! Jag har fått men för livet och kommer aldrig kunna äta som vanligt igen. Likadant kommer jag säkerligen få opereras många gånger till resten av livet.
Det står "observanda! Mångsökare!" Högst upp i journalen. De som börjar läsa min journal slutar där.
Kirurgen sa att jag är otrolig som ens stått upp med sådan mage.
Jag fick tarmvred halv sex den nionde och sökte inte vård förrän måndag. Jag var rädd att bli avfärdad som typ "maginfluensa" och jag hade väl gett upp tron på hjälp då.

Upp