Falla

det är sällan jag vaknar för att jag skriker i sömnen.

Men just det där; känslan att falla utan att hålla i något. Det är ren panik.

Färdigheter

Under de senaste dagarna har jag krupit ihop och bara funnits. (Knappt) sorg och minnen.
Jag har gått hemma med nerdragna persienner. Bitvis oförmögen att röra på mig. Precis som att sorgen skulle bli större om jag sträckte på mig eller lyfte armen. Att orkanen i hjärnan skulle rubba allt.

Förvånansvärt, något jag aldrig gjort, ringde jag 'M och bad om råd. (!!!) I en krissituation utan dess like, lyssnade jag på min wizemind och gjorde jag tydligen rätt.

. Eftersom jag gått i DBT där man steg för steg lär sig färdigheter som kan hjälpa till att tackla svårigheter, frågade honom om Vilka färdigheter jag borde använda.  Om jag skulle låta känslorna vara, eller till exempel aktivera/distrahera.. "
"Surfa på känslorna" var ett tips. Likaså vara mindfull om jag orkade. 
En sak, som han sa var det viktigaste: jobba på att minska sårbarheten! Dvs, sova, äta..  ha en sund livsföring helt enkelt (men förbannat svårt!)
Det ligger mycket i det. Om man missköter sig själv (tex äta dåligt) är det mycket svårt att hantera jobbiga situationer som uppkommer.

Jag är stolt. Istället för impulsstyrda destruktiva handlingar, har jag bett om hjälp.
Jag har min trygghet hemma. Att lägga in mig tillhör, liksom skadandet , det förgångna,

Kontroll

Om kontroll. 
Jag väljer numera bort "sega mediciner" för att annars har jag inte kontrollen över mig själv som jag vill.
Förr däremot ville jag ha kontroll på ANDRA  (vårdpersonal) 
OCH 
att DOM skulle ha kontroll på MIG
Upp