sadness

En kommentar
Det tog låååång tid innan jag kom till syncentralen-. hade upppfattningen att man skulle vara blind, men gick dit. Fantastiska allihop! Vi har jobbat, käpptränat, kuratorer, synpedagoger.
.Men sÅ ringer Barbro idag. (hon är kurartor på Syncentralen) och sa att det är bättre jag etablerar kontakt med DövBlind-enhetetn., och inte ska ha kurator på syncebtralen
Very sad. Och när barbro sa DövBlind- enheten
dog en liten del av mig själv
Har kommigt till vissa punker, Jag måste priortera bort en hel del. Ok möte utan att se är ok. Men att inte heller höra, vågar jag mig inte ut på sånt. Det är livemöte med US hels helgen, men jag vågar ine be om mik och teleslingaa., Gör jag det känns det som jag är besvärlig
Gör jag inte hänger jag inte med.MatilaMitteMellan'''
 
 
1 A-S:

skriven

Åh vännen!
Även om jag absolut inte är i närheten av det som du går igenom, vilket gör mig ledsen att du inte kommer kunna göra/höra/se...
Det ÄR inte kul & GILLAS inte av mig, ska du veta!

men tänkte just på det där du säger om att känna att man är till besvär, känner jag igen, jag tycker oxå att det känns så, jag har oxå svårt att be om den hjälpen som jag behöver - utan att känna mig dum.

Jag *vet* någonstans därinne att jag inte ska känna så, men i situationen känns det som något *gastkramar* mig & jag får inte ut det, har säkert med att göra att jag iaf - känner att *jag* ska väl oxå kunna klara samma som andra!
Kram finaste vän ♥