Lögner och sanning

Någon hyfsat anonym person (med IP-adress) har skrivit flera gånger att snart ska alla mina lögner avslöjas. Lögner? Har man varit patient inom psykiatrin finns inte en enda lögn som inte är granskad. Varje millimeter av en människa på psyk kollas, det pratas, analyseras och granskas. Det finns INGET negativt eller skelett i garderoben som ingen vet någonting om. Så några lögner att oroa mig över har jag inte.


Dock har jag kunnat hålla en hel del privat, trots många år som patient. Att bevara några  delar för sig själv gör att man överlever och behåller viss värdighet. Men det kostar också. Jag satt i rökrummet på psyk efter ett bråk, och rökte tillsammans med en skötare. Jag sa lite halvt på skoj "ja men ni känner ju mig!?" Skötaren tog ett Långt bloss på cigaretten, tittade på mig och sa:
"Nej Matilda. Ingen känner dig"
Det finns ett uttryck i boken "Jeppe på berget":
"Alla säger att Jeppe super men ingen frågar varför"
Sådan var större delen av min tid inom psykiatrin.

Trovärdig?

En natt på psyk, när jag hade svalt ett vasst föremål. Ssk:n Wigenius jobbade natt och jag hade jätteont. Jag klagade över smärta och var väl lite rädd för att något kunde gå sönder inne i magen. Hade på så sätt redan tagit sönder både natstrupe och tolvfingertarmen tidigare. Alltså borde man vara observant.

I alla fall- ont hade jag och klagade hela natten. Noll respons. Wigenius sa att jag nog inte hade så ont. Hon tog inga kontroller som tex blodtryck och puls utan grundade sin uppfattning på helt andra saker som jag argt inte förstod.
I journalen flera år efter kunde jag läsa vad sjuksköterskan Wigenius skrivit:
"Patientens stön och jämrande  verkar ej trovärdiga. Frågar en annan personal som inte heller tyckte hon verkade trovärdig i sina klagomål" 
Hur kan man bedöma om ett stön eller jämrande låter trovärdigt? Ska man låta på ett speciellt sätt? Nu gick visserligen inget sönder, men jag tycker det är hemskt att inte bli trodd som patient om man klagar över smärta. Vem  kan bedöma hur "trovärdigt" ett jämrande är, enbart genom att lyssna på det?
Jsg borde vara argare än vad jag är. 

Makten

På PIVA (psykiatriska intensivvårdsavdelningen) i Växjö hände följande 2008. Jag var ansedd som destruktiv, men det ursäktar INTE maktsvineri och dåligt bemötande. 


Jag hade varit på permission och träffat familjen. Det gjorde mig innerligt glad, trots att jag hade hemsk huvudvärk. När jag kom tillbaka till avdelningen ville jag på något sätt visa min tacksamhet över stunden med familjen, så jag log och sa glatt "Hej!" Och småpratade lite. Bad sedan sjuksköterskan Wigenius om två alvedon och förklarade att jag hade grym huvudvärk. Sjuksköterskan vägrade ge mig två alvedon eftersom jag, citat, "inte ser ut att ha ont i huvudet"  vad?! Jag ville bara visa glädje! Är det tacken om man försöker vara trevlig?! Sjuksköterskan Wigenius menade på att man inte ler och pratar glatt om man behöver alvedon för huvudvärk.
Jag blev rasande. Såklart!  Skrek, svor, spottade och bankade. Jag hamnade i bälte den kvällen. Skötarna sa tyst "herregud varför kan hon inte få två alvedon..?"
Ja varför var det så svårt att ge två alvedon?

Upp